Blogginlägg C - När blir journalistik fiktion?

Jag har läst Lasermannen av Gellert Tamas.
Denna bok känns återigen aktuell med tanke på det som sker i Malmö just nu och även att John Ausonius försöker få sin brottstid reducerat.

De flesta känner till Lasermannen och vad han gjorde. Men för Er som vill ha en påminnelse handlar boken om:
Under några månader 1991-92, sköt en man 11 personer med ett lasergevär, varav en dog. John Ausonius blev dömd till livstids fängelse trots att han nekade till brotten (Han har numera erkänt.).
Boken tar upp hans bakgrund och offrens liv samt polisens jakt på den skyldiga. Man får även ta del av det politiska arbetet som pågick då, med partiet Ny demokrati som stormade fram och det faktum att Sverige genomgick en av sina största ekonomiska kriser.

Boken är väldigt fängslande. Det är en reportagebok men jag skulle se den som litterär journalistik då den är skriven som en roman med en dramatisk litterär teknik. När böcker är skrivna på detta sätt tror jag resultatet blir ett ökat intresse för att läsa. Om det blir för mycket ensidig fakta, kan det lätt bli att man inte orkar ta till sig informationen. Intresset kan då svalna tyvärr.
Men här som sagt rycks man med och tar åt sig av berättelsen. Det var svårt att lägga ned boken.
Man blir arg och jag kom på mig själv att bara skaka på huvudet åt John Ausonius tankar och ord.
Vi får följa med honom både i nutid och dåtid, vilket gör det hela mer komplett. Vi får då ta del av honom som person då, varför han gjorde som han gjorde och hans reflektioner idag. Och när det gäller hans citat, skrev Gellert Tamas de kapitlen i kursiv stil. Vilket skapade en känsla av tankegång. Att man fick krypa in i hans huvud och lyssna.

Jag funderade en del på den fakta man fick. Är allt sant? Det kan vara det negativa när en bok är skriven på detta sätt. Eftersom denna bok baseras på en faktisk händelse, så vill man ställa krav på "sanningen". Det får inte bli respektlöst, det finns offer. Man får inte glömma det bara för att sälja.
Gellert Tamas har berättat att vissa namn och platser är ändrade. Och att citat från t ex vittnen, där har tempus också ändrats. Men han hanterar de små gränsövergångarna mellan fiktion och fakta bra. Man märker att han har gjort ett enormt researcharbete och sist i boken får man ta liten del av hur han gick tillväga.

Jag tycker att han även lyckades skapa en tydlig känsla av närvaro för mig som läsare. Det är bra beskrivet såsom till exempel utseende, klädsel och offrens känslor och tankar strax innan de blir skjutna.
Det finns mycket dokumenterat på internet såklart, men jag fick starka bilder i huvudet och fick känslan av att se det som hände.

Det är som att läsa en deckare och samtidigt blir man hänförd över att det är en sann historia.
Den här boken var gripande och intressant. Hur Gellert Tamas snyggt beskriver det kokande samhället. Att Sverige ville verka så bra men under ytan bubblade irritation. En av anledningarna till att Ny Demokrati lyckades få fotfäste i landet. Det blir samtidigt att man drar lite parallell till Sverigedemokraterna, om vi ska nämna dagens läge.
Vi har tyvärr inte kommit så mycket längre sedan dess.

När det gäller begreppet "New journalism", så är det något som låter bra, att blanda ihop journalistikens faktagranskande med inlevelseförmågan som litteraturen har. Jag tror det kan få fler människor att vilja läsa. Det är något positivt!
Däremot är det viktigt att man håller sig till sanningen. "Gömda"-debatten är ett tydligt exempel på där det gick för långt.
Vi har som sagt rätt att ställa krav på fakta. Man får inte tumma på de journalistiska reglerna bara för att göra det mer spännande.