Journalism’s first obligation is to the truth, är en rubrik i Bill Kovachs och Tom Rosenstiels bok ”The Elements of journalism”.
Kovach och Rosenstiel diskuterar vidare att önskan om att informationen är sann är grundläggande. Eftersom nyheter är vad människor anser ska vara sanningsenliga och pålitliga.
Men hur står det till med det i dagens journalistik egentligen? Där sociala medier är ett stort fenomen och New Journalism hägrar allt mer. Där det har blivit vanligare att skriva i litteraturstil snarare än kanske just sanningsenligt. De flesta kommer väl ihåg "Gömda" debatten.
Eftersom vi lever i en värld där it och teknik är en del av vardagen, behöver journalistiken utvecklas. Utvecklingen går framåt med stormsteg, så det borde journalismen också göra.
Men på vilket sätt?
Shearer incidenten (se sida 162) visar på att journalistiken kan bli ett falskt rykte. Kovach och Rosenstiel menar att journalistik har alltid varit ett forum för offentlig debatt, men Shearer händelsen visar även på att forumet har också ökat sin makt att vilseleda och förvränga.
Den objektiva nyhetsförmedlingen riskerar i och med detta att tunnas ut. Som det skrivs i boken att journalisterna får inte glömma att deras lojalitet ligger mot medborgarna och inte mot sina chefer. När man sänder exempelvis nyheter via tv, så ska vanliga medborgare kunna lita på att det som rapporteras är helt enkelt sant. Att informationen är relevant till det som har hänt.
Kanske som författarna säger: I slutändan är det disciplinen av kontroll vad som skiljer journalistik från underhållning, propaganda, fiktion eller konst.
På vilket sätt har då sociala medier och internet brett ut sig inom journalistiken?
I boken står det att teknologin har ändrat oss medborgare från passiva användare av nyheter skriven av professionella, till aktiva deltagare som kan sätta ihop vår egen journalistik från olika element.
Genom bloggar och olika forum runtomkring oss, är det numera ett tillvägagångssätt att ta till oss information. Många verkar tycka att bloggarna numera sätter agendan. Där ligger fortfarande inga gränser för vad som får sägas och tyckas till. En frihet existerar där, sedan får väl vi avgöra själva om nyheternas värde.
Inom journalistkåren är det vanligt att blogg fenomenet ses ned på, i boken skriver författarna att vem som helst kan bli en journalist, men att alla inte är det.
Martin Jönsson från en artikel i SVD skriver att "om man inte utnyttjar de möjligheter som finns i teknik, bloggar och ökad publikinteraktivitet, missar man fantastiska möjligheter att utveckla även det journalistiska grundhantverket".
Till exempel Aftonbladet gav interaktivitet till folket under deras Irakbevakning med blogg och chatt, vilket visar på förnyelse.
Men är gammelmedia en utdöende ”form”?
Enligt denna artikel, http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/Gammelmedia-utklassade-sociala-medier-i-valrorelsen/, läste jag att under valet i Sverige 2010 utklassade gammelmedierna de sociala medierna. I det amerikanska valet 2008, kom det stora genombrottet för sociala medier. Så det blev väl ett självklart val att Sverige skulle ta efter "succén". Artikeln hävdar vidare att valet 2010 skulle bli det stora genombrott för politik i sociala medier. Men endast 1 av 20 väljare hade valt att gå in på något partis hemsida.
Jesper Strömbäck från artikeln menar dock att partierna bör fortsätta att arbeta med sociala medier, men bör tänka på att sociala medier fungerar inte som en envägskommunikation.
I slutändan skapar det mer interaktivitet för oss människor. Vi får chansen att engagera oss och delta. Den möjligheten bör journalister/pressrum ta till sig av och som sagt utnyttja. Inte vara kritiska över det hela och tro att den "riktiga" journalistiken eller gammelmedia hotas. För den behövs. Jag tror, som artikeln om valet redovisade, att vi människor helt enkelt också vill ha ren och tydlig information utan att behöva aktivt delta själva.
Jag håller helt med dig om att det är kontroll som skiljer gammelmedia från sociala medier. På en tidningsredaktion är det någon som är ansvarig utgivare, som måste stå för det som trycks. En bloggare kan däremot vara helt anonym och därmed skriva i princip vad som helst. De har ju inte heller något ansvar för att det som skrivs är sant. Självklart ställer denna brist på kontroll mycket högre krav på läsaren att vara källkritisk. Att papperstidningarna lägger stor vikt vid sanning tror jag är avgörande för deras överlevnad. Om vi inte längre kan slå upp en tidning och känna oss trygga med att det som skrivs är sant så går den goda journalistiken förlorad och vi kan lika gärna vända oss till de sociala medierna.
SvaraRaderaBra skrivet Marie, gillar speciellt stycket: "Inom journalistkåren är det vanligt att blogg fenomenet ses ned på, i boken skriver författarna att vem som helst kan bli en journalist, men att alla inte är det." Som på något sätt sammanfattar bloggfenomenet som oberoende nyhetsförmedlare.
SvaraRaderaOch jag håller även med dig om det du skriver i det sista stycket att journalister, istället för att se ner på bloggar, som du nämner tidigare i inlägget, borde lära sig att utnyttja de nya sociala mediumen på ett bra sätt. Aftonbladet har ju t.ex. en kommentarsfunktion, likt bloggar, på sina artiklar och så och där är det ofta många som kommenterar, alla kommentarer är väl kanske inte så genomtänkta och en del görs väl mest i all hast, men det är samtidigt ett ypperligt sätt att ta reda på läsarnas åsikter.
Återigen bra skrivet.
Jag var tvungen att kommentera som anonym.
Med vänliga hälsningar // David Rydell
ja jag kan bara hålla med. att det ses ned på bloggare och mindre accepterade kanaler är klart, men som du skriver de behövs i dagens samhälle för att vi ska kunna engagera oss i den utsträckning vi vill och kan. men vi ska se upp med hur vi värderar det som skrivs då det kan vara svårt med källor och fakta.
SvaraRaderaSpot on, läsarna har blivit deltagare och med det tillkommer också större ansvar både i hur vi använder vårt nya medie samt i hur vi vi värderar vad vi läser.
SvaraRaderaAngående om gammelmedierna är utdöende eller inte så tror jag att vi fortfarande hyser mycket större tillit till deras rapporteringar än vad vi läser i sociala medier. Huruvida gammelmedierna kan bibehålla den trovärdigheten återstår att se.