Journalism’s first obligation is to the truth, är en rubrik i Bill Kovachs och Tom Rosenstiels bok ”The Elements of journalism”.
Kovach och Rosenstiel diskuterar vidare att önskan om att informationen är sann är grundläggande. Eftersom nyheter är vad människor anser ska vara sanningsenliga och pålitliga.
Men hur står det till med det i dagens journalistik egentligen? Där sociala medier är ett stort fenomen och New Journalism hägrar allt mer. Där det har blivit vanligare att skriva i litteraturstil snarare än kanske just sanningsenligt. De flesta kommer väl ihåg "Gömda" debatten.
Eftersom vi lever i en värld där it och teknik är en del av vardagen, behöver journalistiken utvecklas. Utvecklingen går framåt med stormsteg, så det borde journalismen också göra.
Men på vilket sätt?
Shearer incidenten (se sida 162) visar på att journalistiken kan bli ett falskt rykte. Kovach och Rosenstiel menar att journalistik har alltid varit ett forum för offentlig debatt, men Shearer händelsen visar även på att forumet har också ökat sin makt att vilseleda och förvränga.
Den objektiva nyhetsförmedlingen riskerar i och med detta att tunnas ut. Som det skrivs i boken att journalisterna får inte glömma att deras lojalitet ligger mot medborgarna och inte mot sina chefer. När man sänder exempelvis nyheter via tv, så ska vanliga medborgare kunna lita på att det som rapporteras är helt enkelt sant. Att informationen är relevant till det som har hänt.
Kanske som författarna säger: I slutändan är det disciplinen av kontroll vad som skiljer journalistik från underhållning, propaganda, fiktion eller konst.
På vilket sätt har då sociala medier och internet brett ut sig inom journalistiken?
I boken står det att teknologin har ändrat oss medborgare från passiva användare av nyheter skriven av professionella, till aktiva deltagare som kan sätta ihop vår egen journalistik från olika element.
Genom bloggar och olika forum runtomkring oss, är det numera ett tillvägagångssätt att ta till oss information. Många verkar tycka att bloggarna numera sätter agendan. Där ligger fortfarande inga gränser för vad som får sägas och tyckas till. En frihet existerar där, sedan får väl vi avgöra själva om nyheternas värde.
Inom journalistkåren är det vanligt att blogg fenomenet ses ned på, i boken skriver författarna att vem som helst kan bli en journalist, men att alla inte är det.
Martin Jönsson från en artikel i SVD skriver att "om man inte utnyttjar de möjligheter som finns i teknik, bloggar och ökad publikinteraktivitet, missar man fantastiska möjligheter att utveckla även det journalistiska grundhantverket".
Till exempel Aftonbladet gav interaktivitet till folket under deras Irakbevakning med blogg och chatt, vilket visar på förnyelse.
Men är gammelmedia en utdöende ”form”?
Enligt denna artikel, http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/Gammelmedia-utklassade-sociala-medier-i-valrorelsen/, läste jag att under valet i Sverige 2010 utklassade gammelmedierna de sociala medierna. I det amerikanska valet 2008, kom det stora genombrottet för sociala medier. Så det blev väl ett självklart val att Sverige skulle ta efter "succén". Artikeln hävdar vidare att valet 2010 skulle bli det stora genombrott för politik i sociala medier. Men endast 1 av 20 väljare hade valt att gå in på något partis hemsida.
Jesper Strömbäck från artikeln menar dock att partierna bör fortsätta att arbeta med sociala medier, men bör tänka på att sociala medier fungerar inte som en envägskommunikation.
I slutändan skapar det mer interaktivitet för oss människor. Vi får chansen att engagera oss och delta. Den möjligheten bör journalister/pressrum ta till sig av och som sagt utnyttja. Inte vara kritiska över det hela och tro att den "riktiga" journalistiken eller gammelmedia hotas. För den behövs. Jag tror, som artikeln om valet redovisade, att vi människor helt enkelt också vill ha ren och tydlig information utan att behöva aktivt delta själva.
